En utgångspunkt för 2010 års skollag är att regleringen av all offentligt finansierad verksamhet inom skolväsendet i princip är gemensam, oavsett huvudman. Denna redogörelse om skollagens bestämmelser om barns och elevers rätt till utveckling, extra anpassningar och särskilt stöd gäller, i enlighet med detta som huvudregel, för statliga, kommunala och fristående skolor.

 

Av 1 kap. 4 § och 3 kap. 3 § skollagen framgår syftet med utbildningen inom skolväsendet. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Skolan ska ge alla barn och elever den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Avsikten är att uppmärksamma det ansvar huvudmän, rektorer och övrig berörd skolpersonal har för att vid resursfördelning, organisation och val av metoder och arbetssätt anpassa verksamheten till barns och elevers skilda förutsättningar och behov.

Regleringen innebär att skolan inte kan nöja sig med att en elev når den lägsta godtagbara kunskapsnivån utan eleven ska få ledning och stimulans för att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling.

Även elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska få ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskapsutveckling.

En elev som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav som finns, ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Det innebär att eleven ska ges stöd även om hon eller han når de kunskapskrav som minst ska uppnås.

Utöver den ledning och stimulans som alla elever ska få och de extra anpassningar som lärare och övrig skolpersonal kan ge som stöd till vissa elever kan en del elever behöva extra anpassningar eller särskilt stöd för att nå målen för utbildningen. Allmänna bestämmelser om elevens rätt till ledning och stimulans, extra anpassningar och särskilt stöd finns i 3 kap. skollagen.

 

Det finns ingen definition av begreppen ”extra anpassningar” eller ”särskilt stöd”. Det kan finnas många olika orsaker till att en elev är i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd. Många elever stöter någon gång under sin skoltid på svårigheter och behöver under kortare tid någon form av stödåtgärd.

Andra elever behöver stödåtgärder under hela skoltiden på grund av sjukdom, sociala förhållanden, funktionsnedsättning eller svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen av andra orsaker.

 

Extra anpassningar är en stödinsats av mindre ingripande karaktär som normalt är möjlig att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det behövs inget formellt beslut för att göra extra anpassningar för en elev.

Det är viktigt att de extra anpassningarna genomförs skyndsamt om det uppmärksammas att en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. Om en elev får stöd i form av extra anpassningar ska detta dokumenteras i elevens skriftliga individuella utvecklingsplan, i de årskurser där sådana finns.

Exempel på extra anpassningar kan vara att hjälpa en elev med att planera och strukturera sina studier, till exempel med hjälp av ett särskilt schema över skoldagen eller ge extra tydliga instruktioner eller stöd för att sätta igång arbetet. Även ledning i att förstå texter, förklaringar av ett ämnesområde på ett annat sätt eller färdighetsträning inom ramen för den ordinarie undervisningen, exempelvis lästräning, är att anse som stöd i form av extra anpassningar.

Stöd i form av extra anpassningar är också enstaka specialpedagogiska insatser under en kortare tid, till exempel två månader. Likaså kan särskilda läromedel eller utrustning i form av exempelvis tidsstöd, det vill säga hjälpmedel för att förstå och passa tider, samt digital teknik med anpassade programvaror som huvudregel anses falla inom ramen för stöd i form av extra anpassning.

Det är viktigt att lärare och övrig skolpersonal följer upp om de extra anpassningarna är effektiva. Om en elev efter en tid med denna stödinsats fortfarande inte utvecklas i riktning mot de kunskapskrav som minst ska uppnås är det viktigt att de extra anpassningarna intensifieras och anpassas ytterligare utifrån elevens behov. Om stödinsatsen trots detta inte är tillräcklig ska lärare och övrig skolpersonal göra en anmälan av elevens eventuella behov av särskilt stöd till rektorn.

Det finns också situationer där särskilt stöd behöver ges omgående, utan att först sätta in extra anpassningar. Då ska också en anmälan av elevens behov av särskilt stöd göras till rektorn.

När en anmälan om en elevs eventuella behov av särskilt stöd har gjorts ska rektorn se till att behovet av särskilt stöd skyndsamt utreds. Visar utredningen att eleven är i behov av särskilt stöd för att nå kunskapskraven ska rektorn besluta om särskilt stöd för eleven. Detta betyder inte att det särskilda stödet ska dras in för en elev så snart eleven genom insatta stödåtgärder bedöms ha nått de kunskapskrav som minst ska uppnås. Skolans ansvar för att ge särskilt stöd kvarstår så länge eleven riskerar att inte nå upp till dessa kunskapskrav utan det särskilda stödet. Det innebär att vissa elever kan ha rätt till särskilt stöd trots att de till och med når upp till kraven för högre betyg, under förutsättning att de utan det särskilda stödet riskerar att inte nå de lägsta kunskapskraven.

Särskilt stöd ska enligt skollagen som huvudregel ges inom den elevgrupp som eleven normalt tillhör. Inom de obligatoriska skolformerna kan en elev även under en tid få sitt behov av särskilt stöd tillgodosett genom enskild undervisning, undervisning i en särskild undervisningsgrupp, anpassad studiegång eller elevassistent. I dessa fall är det viktigt att alltid utgå från elevens behov vad gäller ämnen, omfattning och tidsperiod. Skolan behöver specificera vilka åtgärder man avser att arbeta med i olika lärmiljöer inom verksamheten.

Elevens behov av särskilt stöd kan även behöva utredas på grund av att eleven har andra svårigheter i sin skolsituation. Svårigheterna kanske inte innebär en omedelbar risk för att eleven inte ska uppnå de kunskapskrav som minst ska uppnås, men skolan ska ändå utreda om särskilt stöd behövs för att komma till rätta med svårigheterna. Beslut om särskilt stöd och åtgärdsprogram ska dock bara utarbetas om eleven riskerar att inte nå kunskapskraven.

 

Studiehandledning på modersmålet kan ges i grundskolan och motsvarande skolformer, i gymnasieskolan och i gymnasiesärskolan. En elev ska få studiehandledning på sitt modersmål om eleven behöver det. Om det finns särskilda skäl får en elev som före sin ankomst till Sverige har undervisats på ett annat språk än modersmålet i stället ges studiehandledning på det språket. Föräldrar och skola bör samtala om elevens behov av studiehandledning.

Studiehandledning på modersmålet kan anses vara en extra anpassning eller särskilt stöd bland annat beroende på omfattningen och varaktigheten av stödet. Studiehandledning på modersmålet kan också ges som ledning och stimulans till elever som uppnår de kunskapskrav som minst ska uppnås.