Svar till Anna Olskog, Sveriges Lärare
I går skrev Anna Olskog, ordförande i Sveriges Lärare på Göteborgs-Posten Debatt:
Att utreda varje liten konflikt i skolan äter upp lärarnas tid – som borde ägnas åt barnen
I GP argumenterar Sveriges Lärare för att skolans skyldighet att utreda kränkningar bara ska gälla ”allvarliga” eller ”upprepade” fall. Det låter kanske rimligt på pappret, men i praktiken innebär det en risk för att barns upplevelser inte tas på allvar.
För vem ska avgöra vad som är en ”allvarlig” eller ”mindre allvarlig” kränkning? Läraren i stunden, rektorn i efterhand – eller eleven som blivit utsatt? Det som för en vuxen framstår som en obetydlig kommentar kan för ett barn kännas djupt sårande. Att sätta en gräns riskerar att osynliggöra barnets perspektiv.
Det blir också motsägelsefullt att bara utreda ”återkommande” kränkningar. För hur ska man veta att något är återkommande om inte de första händelserna dokumenteras? Utan spår går mönster förlorade, och små kränkningar riskerar att bli normaliserade tills de vuxit sig stora – och då är skadan redan skedd.
Vi delar lärarnas oro för den tunga dokumentationsbördan. Men lösningen är inte att inskränka barns rätt till trygghet. Föräldraalliansen Sverige har i vårt remissvar på utredningen ”Tid för undervisningsuppdraget” istället pekat på andra vägar: bättre digitala system, fler elevstödjande funktioner och tydligare rutiner som avlastar lärarna. Det är här resurserna måste sättas in – inte genom att urholka skyddet för eleverna.
Skollagens värdegrund är tydlig: alla former av kränkande behandling ska motverkas. Det är en princip som inte får kompromissas bort. Lärarnas arbetsmiljö är viktig, men får inte ställas mot barns rättigheter.
Att skapa en trygg skola kräver att både lärarnas och elevernas behov tas på allvar. Men vi måste se till att lösningarna stärker båda – inte ställer dem mot varandra.
Gabriella Mattsson
Ordförande, Föräldraalliansen Sverige
